Mörkrädd igen
Efter att ha läst ut min favoritförfattare John Ajvide Lindqvists senaste roman "Lilla Stjärna" blev jag mörkrädd igen, stängde mina fönster trots värmeböljan och tolkade alla nattens ljud som tecken på att någon brutit sig in.
Denna roman lämnade inte mig oberörd.
Från första sidan blev jag trollbunden och hade svårt att lägga boken åt sidan.
Autism, autistiska drag, utanförskap, att inte kunna koden, mobbning, utfrysning beskrivs så att man kryper under skinnet på personerna och tycker sig förstå deras tankar och känslor innifrån.
Alla människor behöver bli bekräftade, sedda, accepterade så som de är. Att frysas ur, att inte klara av kravet på att hålla sig till mittfåran, att negligeras är motsatsen till det.
I dagens skola råder den ekonomiska läroplanen med stora barngrupper och för få vuxna. Följden blir lätt att djungelns lag får råda. Då krävs det att man som barn eller ungdom är väl rustad för att klara sig. Mycket händer som vuxna inte har en aning om. De tysta barnen som inte ställer till det, som inte märks kan fara mycket illa. Konsekvenserna kan bli förödande, kanske så förödande som i romanen. De som hamnar utanför kanske till slut inte har något att förlora.
I romanen möts personer som år efter år upplevt sig som fel, olika, annorlunda, osedda. Möter man plötsligt någon man känner igen sig i, som ser en, som accepterar en, kan detta få en otrolig makt över en. Lilla stjärnan, hon som hade minst behov av gemenskap fick också ett stort inflytande över sina lärjeungar.
Min egen uppväxt var fylld med sagor, ruskiga många men med lyckliga slut där en optimistisk men så klart inte alltid realistisk grundinställning införlivades. Detta gör att jag tycker att slutet på romanen...
Sammanfattningsvis en djävulskt bra bok men kunde inte slutet...
Slutrepliken om vargarna var däremot helt underbar.
Betyg: fem Hekshattar
Denna roman lämnade inte mig oberörd.
Från första sidan blev jag trollbunden och hade svårt att lägga boken åt sidan.
Autism, autistiska drag, utanförskap, att inte kunna koden, mobbning, utfrysning beskrivs så att man kryper under skinnet på personerna och tycker sig förstå deras tankar och känslor innifrån.
Alla människor behöver bli bekräftade, sedda, accepterade så som de är. Att frysas ur, att inte klara av kravet på att hålla sig till mittfåran, att negligeras är motsatsen till det.
I dagens skola råder den ekonomiska läroplanen med stora barngrupper och för få vuxna. Följden blir lätt att djungelns lag får råda. Då krävs det att man som barn eller ungdom är väl rustad för att klara sig. Mycket händer som vuxna inte har en aning om. De tysta barnen som inte ställer till det, som inte märks kan fara mycket illa. Konsekvenserna kan bli förödande, kanske så förödande som i romanen. De som hamnar utanför kanske till slut inte har något att förlora.
I romanen möts personer som år efter år upplevt sig som fel, olika, annorlunda, osedda. Möter man plötsligt någon man känner igen sig i, som ser en, som accepterar en, kan detta få en otrolig makt över en. Lilla stjärnan, hon som hade minst behov av gemenskap fick också ett stort inflytande över sina lärjeungar.
Min egen uppväxt var fylld med sagor, ruskiga många men med lyckliga slut där en optimistisk men så klart inte alltid realistisk grundinställning införlivades. Detta gör att jag tycker att slutet på romanen...
Sammanfattningsvis en djävulskt bra bok men kunde inte slutet...
Slutrepliken om vargarna var däremot helt underbar.
Betyg: fem Hekshattar
Kommentarer
Trackback
