Sista soliga semesterdagen
I morgon blir det regn och sista soliga semesterdagen har jag tvingats arbeta hårt. Sommaren är kort och det mesta måste man måla bort.Usch och kladdigt är det dessutom.
Om sommaren
Bohuslän del 3
Hemma igen förundrades jag över min vackra trädgård. Värme och små regnskurar har fått växtligheten att frodas i år.
Nu hopar sig alla måsten. Måste jag verkligen?
Igår kom regnet och räddade mig från husmålandet.
Hemma igen förundrades jag över min vackra trädgård. Värme och små regnskurar har fått växtligheten att frodas i år.
Nu hopar sig alla måsten. Måste jag verkligen?
Igår kom regnet och räddade mig från husmålandet.
Sommaren är fortfarande...
Bohuslän del 2
Och så var det dags för årets Lysekilsvistelse:
Denna sommar var Lysekil sagolik, badande i solsken och värmen var inte att klaga på. Ett riktigt sommarväder,
dessutom med ingrediensen dramatiska åskväder.
Åter bort från vardagens pockande måsten. Känslan av möjligheten att kunna göra precis vad man vill och vad som faller en in ifann sig.
I år gick vi vägen längs med havet från Ålevik, där vi bodde via norra hamnens nybyggda promenadväg, genom stadens gator ända till Stånge Huvud varje dag.
På vägen stannade vi vid de nybyggda bryggorna vid norra hamnen. Det är en upplevelse i sig att vara där. otroligtvackert, luktar trä, badstegar och fastmonterade träsolstolar, inramning av stenar, till detta vackra lampor för belysnig. Och så havet.
I en liten stad med gångavstånd till allt hinner man med allt man vill under en dag, shoppa, sola, promenera, bada.
Nu, efter en och en halv veckas semester kunde man uppfyllas av nuet som om det var det enda viktiga. Bort allt vad oro är...
Som vanligt gick dagarna snabbt men på något underligt vis kändes veckan lång som en evighet och kort som ett ögonblick på samma gång.
Och så var det dags för årets Lysekilsvistelse:
Denna sommar var Lysekil sagolik, badande i solsken och värmen var inte att klaga på. Ett riktigt sommarväder,
dessutom med ingrediensen dramatiska åskväder.
Åter bort från vardagens pockande måsten. Känslan av möjligheten att kunna göra precis vad man vill och vad som faller en in ifann sig.
I år gick vi vägen längs med havet från Ålevik, där vi bodde via norra hamnens nybyggda promenadväg, genom stadens gator ända till Stånge Huvud varje dag.
På vägen stannade vi vid de nybyggda bryggorna vid norra hamnen. Det är en upplevelse i sig att vara där. otroligtvackert, luktar trä, badstegar och fastmonterade träsolstolar, inramning av stenar, till detta vackra lampor för belysnig. Och så havet.
I en liten stad med gångavstånd till allt hinner man med allt man vill under en dag, shoppa, sola, promenera, bada.
Nu, efter en och en halv veckas semester kunde man uppfyllas av nuet som om det var det enda viktiga. Bort allt vad oro är...
Som vanligt gick dagarna snabbt men på något underligt vis kändes veckan lång som en evighet och kort som ett ögonblick på samma gång.
Sommaren är inte slut
Att återvända till platser man funnits på i sin barndom är underligt och som från ett tidigare liv. Visst har man levt flera liv under detta, kanske enda liv. Orsaken till att det känns så står förmodligen att finna i det faktum att man bytt bostadsort, arbete m.m. flera gånger. Platserna från det förgågna känns på samma gång främmande och oerhört välkända. Man känner igen varje steg man tar, var man ska sätta fötterna på stigarna över bergen och klipporna. Samtidigt är man en annan, men ändå samma person.
Fortfarande sommar
Bohuslän del 1
Visst är det skönt när de efterlängtade fyra semesterveckorna kommer. Att kunna skrota ensam i tystnaden, försöka hitta balansen, ron inom sig är mitt första mål. Men måstena hopar sig ändå och stressen sitter kvar i kropp och själ. Måste hinna allt det där man drömt om, det man inten hinner under arbetsveckorna. Måste hinna måla, motionera, lägga om kosten, bli hälsosammare, sova, öva på mina instrument, måla huset, sortera förrådet.
Att resa bort, byta miljö är nog trots allt en annan och bättre medecin.
Reste till norra Bohuslän och besökte mina, näst efter min son, närmaste släktingar. Vacker natur, rötter, trygghet och umgänge med människor man kännt hela sitt liv med vilka man kan vara sig själv och bara vara. Då släpper oron sitt grepp och äntligen kan man sova på nätterna igen.
Visst är det skönt när de efterlängtade fyra semesterveckorna kommer. Att kunna skrota ensam i tystnaden, försöka hitta balansen, ron inom sig är mitt första mål. Men måstena hopar sig ändå och stressen sitter kvar i kropp och själ. Måste hinna allt det där man drömt om, det man inten hinner under arbetsveckorna. Måste hinna måla, motionera, lägga om kosten, bli hälsosammare, sova, öva på mina instrument, måla huset, sortera förrådet.
Att resa bort, byta miljö är nog trots allt en annan och bättre medecin.
Reste till norra Bohuslän och besökte mina, näst efter min son, närmaste släktingar. Vacker natur, rötter, trygghet och umgänge med människor man kännt hela sitt liv med vilka man kan vara sig själv och bara vara. Då släpper oron sitt grepp och äntligen kan man sova på nätterna igen.
sommar
Sommaren är här
Och snögubben har smält.
Semester i sikte.
Mörkrädd igen
Efter att ha läst ut min favoritförfattare John Ajvide Lindqvists senaste roman "Lilla Stjärna" blev jag mörkrädd igen, stängde mina fönster trots värmeböljan och tolkade alla nattens ljud som tecken på att någon brutit sig in.
Denna roman lämnade inte mig oberörd.
Från första sidan blev jag trollbunden och hade svårt att lägga boken åt sidan.
Autism, autistiska drag, utanförskap, att inte kunna koden, mobbning, utfrysning beskrivs så att man kryper under skinnet på personerna och tycker sig förstå deras tankar och känslor innifrån.
Alla människor behöver bli bekräftade, sedda, accepterade så som de är. Att frysas ur, att inte klara av kravet på att hålla sig till mittfåran, att negligeras är motsatsen till det.
I dagens skola råder den ekonomiska läroplanen med stora barngrupper och för få vuxna. Följden blir lätt att djungelns lag får råda. Då krävs det att man som barn eller ungdom är väl rustad för att klara sig. Mycket händer som vuxna inte har en aning om. De tysta barnen som inte ställer till det, som inte märks kan fara mycket illa. Konsekvenserna kan bli förödande, kanske så förödande som i romanen. De som hamnar utanför kanske till slut inte har något att förlora.
I romanen möts personer som år efter år upplevt sig som fel, olika, annorlunda, osedda. Möter man plötsligt någon man känner igen sig i, som ser en, som accepterar en, kan detta få en otrolig makt över en. Lilla stjärnan, hon som hade minst behov av gemenskap fick också ett stort inflytande över sina lärjeungar.
Min egen uppväxt var fylld med sagor, ruskiga många men med lyckliga slut där en optimistisk men så klart inte alltid realistisk grundinställning införlivades. Detta gör att jag tycker att slutet på romanen...
Sammanfattningsvis en djävulskt bra bok men kunde inte slutet...
Slutrepliken om vargarna var däremot helt underbar.
Betyg: fem Hekshattar
Denna roman lämnade inte mig oberörd.
Från första sidan blev jag trollbunden och hade svårt att lägga boken åt sidan.
Autism, autistiska drag, utanförskap, att inte kunna koden, mobbning, utfrysning beskrivs så att man kryper under skinnet på personerna och tycker sig förstå deras tankar och känslor innifrån.
Alla människor behöver bli bekräftade, sedda, accepterade så som de är. Att frysas ur, att inte klara av kravet på att hålla sig till mittfåran, att negligeras är motsatsen till det.
I dagens skola råder den ekonomiska läroplanen med stora barngrupper och för få vuxna. Följden blir lätt att djungelns lag får råda. Då krävs det att man som barn eller ungdom är väl rustad för att klara sig. Mycket händer som vuxna inte har en aning om. De tysta barnen som inte ställer till det, som inte märks kan fara mycket illa. Konsekvenserna kan bli förödande, kanske så förödande som i romanen. De som hamnar utanför kanske till slut inte har något att förlora.
I romanen möts personer som år efter år upplevt sig som fel, olika, annorlunda, osedda. Möter man plötsligt någon man känner igen sig i, som ser en, som accepterar en, kan detta få en otrolig makt över en. Lilla stjärnan, hon som hade minst behov av gemenskap fick också ett stort inflytande över sina lärjeungar.
Min egen uppväxt var fylld med sagor, ruskiga många men med lyckliga slut där en optimistisk men så klart inte alltid realistisk grundinställning införlivades. Detta gör att jag tycker att slutet på romanen...
Sammanfattningsvis en djävulskt bra bok men kunde inte slutet...
Slutrepliken om vargarna var däremot helt underbar.
Betyg: fem Hekshattar
