Anledningen till varför jag intresserar mig så mycket för döden.
En egocentrisk betraktelse av hur blev det för den som fick leva
"Nu är jag ensam, och mörkret är dubbelt mörkare nu."
31 maj
För exakt två år sedan 31 maj 2007 kom min man hem från sjukhuset. Han skulle egentligen stannat kvar två veckor till men operationen gick inte att genomföra som planerat. Den 15 maj kl.10:45 stod jag på skolgården omgiven av barn och vuxna i ett liv och ett kiv och en rusch, när mobilen började vibrera i fickan. Jag svarade och till min bestörtning presenterade den som talade sig som läkaren som opererat min man. Jag rusade in för att höra bättre. Skräckslagen. Beskedet var att man istället för att genomföra den omfattande operation som för alltid skulle ta bort den enda tumören, bota sjukdomen och rädda hans liv, upptäckt små metastaser på bukhinnan och därför inte kunde operera. Sjukdomen var alltså inte botbar men ändå behandlingsbar.
Under dagens lopp skulle jag kontakta avdelningen för att ta reda på när han skulle vakna ur narkosen. Då skulle jag vara där och då skulle besked ges till honom. Hans ansiktsuttryck när beskedet kom glömmer jag aldrig.
På Jubileumskliniken blev beskedet ännu mer negativt. Visst behandlingsbar ett tag. Det handlar inte om år.
2 juni köpte vi nya glasögon och nya kläder. Det dröjer länge än. Vi måste tro på cellgifterna. Det är det enda vi kan göra nu. På kvällen gick vi på spelmansstämma och dansade. Det var sista gången.
4 augusti drog han sina sist två djupa andetag.
Snopen, förvånad, förlamad, förkrossad lämnades jag ensam kvar. Svårt att förstå att han var borta. Väntade att nyckeln skulle sättas i låset, dörren öppnas och han komma hem. Som alltid förr.
Nu är jag ensam. Men hans närvaro finns kvar inom mig. Han finns här så levande. Allt vi har varit, allt vi har gjort, allt han har sagt, allt han har gjort, allt han har lyssnat, allt han förstått, allt han bekräftat finns kvar. Ibland frågar jag honom vad han tycker och jag vet ungefär vad han skulle ha sagt. Tror jag.
Ensam.
Nu är jag fri. Om jag vill kan jag köpa cigaretter och sätta mig i trädgården och röka, efter ett rökstopp på 12 år. Ingen skulle märka något. Jag kan köpa vackra, fula, välsittande, illasittande onödiga och nödvändiga kläder och soffor för allt jag äger. Ingen skulle märka det.
"Nu får du spela för mig också" sa han en av de sista dagarna. Jag spelar. Ingen märker något. Ingen lyssnar någonsin. Eller gör han det?
Nu är jag inte någon annans prioritet längre. Kommer långt ner på listan. Förut var jag hans, högt på listan och han min.
Nu får jag hämta mej själv på jobbet, trösta mig själv, resonera med mej själv. Ibland känner jag hans närvaro.
Ibland en stor frånvaro.
På föreningen är alla snälla och omtänksamma. Ett tag. Nu är det inte synd om mig längre efter så här lång tid. Nu får jag titta på när de andra dansar. Förut hade jag alltid min danskavaljer. Som vi har dansat. I timmar.
Jag vaknar efter orolig sömn. Alla ljud känns farliga i ensamheten. Förut trodde jag att det var han som lät på natten. Knakandena är annorlunda nu. I drömmen träffar jag honom ibland. Då jag vaknar och minns att han inte längre finns kvar och med många långa timmar framför mig blir det dystert.
Jag kan göra precis vad jag vill. Vad vill jag? Spela? Ingen lyssnar, Prata? Ingen svarar. Skriva? Ingen läser. Öppna blogg!! Kanske att någon läser.
Ensamhet, frihet, tomhet, nedstämdhet, seghet, lojhet. Vill inget. Meningslöshet
"Var inte ett sån´t offer" skulle han ha sagt. "Se dig omkring. Det finns flera människor som bryr sig. Gå ut. Träffa folk". "Ha det nu så kul som möjligt" sa han en av sina sista dagar. " Det allra viktigaste för mig är att du får det så bra som möjligt", sa han. Jo det finns fantastiska och empatiska medmänniskor i min närhet. Det är jag tacksam för. Men han lämnar ett stort tomrum efter sig.
Och alla garderoberna, förrådet, stenbänken i trädgården, äppleträdet, de nya plattorna och stenarna, som han byggt, planterat gjort!!!
Ingen nyckel kommer att sättas i låset och han kommer inte hem igen.
Fredag: Verdis Requiem på konserthuset.
Sedan cykla snabbt, snabbt hem för att snabbt, snabbt dammsuga och snabbt, snabbt, snabbt duscha, byta om och hinna shoppa lite innan konserten. Livet är härligt! Len sommarvärme, ljuvlig grönska, helg.
Mina förväntningar på konserten påverkades när vi fick reda på att den var 85 minuter utan paus. Krypningar, trötthet och leda som brukar vara mina följeslagare på fredagskvällar skulle när som helst kasta sig över mig även denna kväll trodde jag.
Ingen paus, då var vi ju tvungna att ta ett glas vin innan konserten.
Men det blir inte alltid som man tror. Musiken trollband mig. Härlig jublande melankoli, njutbar sorgsenhet, som det är livet och döden. Jag förstod inte så mycket rent ordförklaringsbart mer än att jag hörde att de sjöng requiem några gånger och carpe diem en gång. Jag kan inte förklara riktigt vad jag tyckte mer än att det helt enkelt var djävulskt bra. Jag var inte ensam om att tycka det, applåderna efteråt bevisade att andra tyckte likadant och då måste jag ju haft rätt, eller ded var verkligen objektivt bra.
Betyg: fem hekshattar
Va, ska man rösta?
Nyss hemkommen från semestern går stressen rakt in i kropp och själ. Rösta, vadå?
Annarkia skriver: Intresset för valet är större i år än tidigare och opinionsinstitutens valprognoser blir allt frekventare. Senast i raden är Skop. I samtliga undersökningar är S och M största partier medan junilistans saga är ett minne blott. Piratpartiet ligger över fyra- procentsspärren och ökade i Skops senste prognos med +0,4 % till 4, 4%.
Om prognoserna inför EU-valet ska ses som en signal inför det kommande valet i Sverige blir det en rockad mellan regerings-och oppositionspartierna.
Var med i Vänsterpartiets SMS-kampanj inför EU-valet.
Självklart något att ta på allvar.
För att citera en mycket bra rocklåt från 80-talet så säger jag bara: "Ett hjärta är alltid rött ett hjärta har alltid rätt..."
Självklart vad man ska rösta på.
Men hur när?
Har jag missat något?
Måste gå igenom den gigantiska tidnings och posthögen.
Sommar i förväg
26 grader varmt, sol, simma i kristallklart vatten, varma mörka kvällar, att uppleva sommaren i förväg visst är det fusk.
Detta blir möjligt om man tar en sista-minuten-resa till Kreta.
Vi reste till Chrissi-akti, 4 km från Chania. Faktum är att det blev en riktig hälsoresa eftersom vi sov på planet, sov på stranden, sov i bussen, sov i bostaden, sov mer än vi gjort på många år. Simmade, solade, läste. Fullständig avkoppling.
Efter så mycket skönhetssömn, solbränna och simning kom vi utvilade tillbaka till verkligheten och storstaden lagom för att kunna vila ut en hel helg inför måndagens grottekvarn.
Dessutom har jag lärt mig lite grekiska, köpt lila diamantbeströdda badskor, silversmycken och upptäckt retsinavinet.
Låter det inte härligt?
Första maj
Naturligtvis borde jag ha demonstrerat idag mot, pandemi, finanskris, arbetslöshet, FRA...
Annarkia skriver: Idag är det viktigare än någonsin att vi visar :
-att vi tro att politik kan förändra och förbättra människors liv
-att vi vill ha ett samhälle som ger alla trygghet oberoende om vi är arbetslösa, sjuka , unga eller gamla
-att vi vill ha en regering som bryr sig om människorna , jobben, tryggheten och välfärden
-att vi inte vill ha en regering som tror att man kan spara sig ur krisen
-att vi tror att politik kan förändra och förbättra människors liv.
-att vi vill och kan skapa ett samhälle för alla
-att det finns alternativ
Istället för att demonstrera lät jag det behagliga solskenet och den vänliga grönskans rika dräkt locka mig långt ut på landet för att i stället låta mig fläktas av historiens vingslag.
Träddungar på vitsippsmattor, ängar, vackert bevarade byggnader, en bevarad bymiljö i ett kulturlandskap allt detta kan man uppleva i Äskhults by beläget i norra Halland.
Första maj utspelade sig i Äskhults by ett bondbröllop på 1800-talsvis. Man kunde uppleva skådespel, dräkter, dans och musik från, ja när var det nu igen. Dragspel fanns först i mitten av 1800-talet. Tänka sig att det inte alls var så länge sedan fioler och även spelmän inte fick komma inom kyrkans väggar. Ansågs nämligen vara djävulens påfund. Kvinnor var tvungna att bära huvudbonader och dölja allt hår.
En välkänd mycket populär musikgrupp rockade på 70-talet: "Långt borta på landet, där finns det inga stora otäcka städer, inga industrier, där väver jag själv mina kläder och ägnar mig åt drömmerier. Där går det lätt att andas, där kan ju människor blandas...alla kan få vara med, både direktör och smed arbetsgivare och tagare.."
En oförglömlig och givande upplevelse fick jag idag i Äskhults by.
