Therese's a moon over .... tonight

                 
Insomnia



#blogg100



  

Sommar


Varma, lata dagar i Lysekil.

Vintersolståndet


Efter lyckligen genomförd julstädning ljöd min singing bowl i alla rum varpå all negativ energi kunde avlägsnas och midvinterblotet kunde börja. Och snart är det jul igen.

19 november

Tänk att få 63 grattispånamnsdagenkramar på sin arbetsplats! Då blir man glad!

Fullmåne

Igår natt när jag låg och vände och vred mig i sängen utan att sömnen ville infinna sig gav jag upp och gick ut i trädgården. Då fick jag förklaringen till sömnlösheten. Fullmåne igen! Molnformationer drev omkring. Stämningen var magisk. Plötsligt formerade sig två moln som två jättestora vingar över månen och en ängel bildades med månen som huvud. Mäktigt!


Ängeln flög sin väg efter någon minut. Ville den något?



Läs även andra bloggares åsikter om ,


Äppleträd

Fredag är veckans bästa dag. Upptäckte att maskar kalasat på mina äpplen. Dags att skörda. Av mina 65 äpplen lyckades jag sno åt mig 32 från fåglar och maskar. Borde göra något av dem. äpplemos, äpplepaj eller äpplekaka. Kanske måla ett stilleben innan de ruttnar. Tyvärr var jag för snabb i år. Äpplena var inte riktigt mogna.
 

Äntligen sol

Novembermörkret har lysts upp av solen idag. Hurra!

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Sensommar

Efter en regnig semester då jag ändå bjudits på sol och värme vid mina två resor till Lysekil och Korrö, kommer värmeböljan som ett brev på posten samma dag som arbetet börjar. Den vackra augustifullmånen har hållit mig vaken en hel natt vilket nu förtiden gör mig alltför trött dagen därpå. Längtan till hösten, mörkret, lugnet finns vid sidan av vemodet över att sommaren snart är slut.
" Nu är det inte så mycket tid kvar, och man har inte längre någon framtid och krämporna börjar komma" sa en väninna häromdagen med tårar i ögonen.
Jo, så är det, mitt jordeliv sjunger på sista versen , framtiden är nu och jag lever mitt nionde liv. Min omättlighet, äter för mycket och blir allt fetare, är svår.
Men man får glädjas åt saker som inte alltid kommer att vara självklara.: Att i solskenet kunna njuta av en glass medan man väntar på väninnan vid spårvagnshållplatsen. Att kunna promenera en hel dag för att avsluta dagen med en god middag och ett glas vin. Att efter jobbet lyssna på sin talbok och sakta slumra in sittande i favoritfotöljen.
Man får se fram emot att gå på konsert till hösten. Kanske är det nu tid att leva i nuet.
Sagt och gjort, idag inhandlade jag räkor, vitt vin och cigaretter. Efter ett röstopp på 14 år var det inte svårt att röka.
Undrar just villka intressen som ligger bakom kampanjen om tobakens farlighet. Är det månne en bluff!

Läs även andra bloggares åsikter om Lysekil, semester, sensommar höst

Hårddiskkrasch

Nu har det katastrofala hänt. I godan ro väntade jag med att fixa back-up till mina viktiga filer. Gjorde en slarvig sådan där jag bara kopierade genvägen till mina viktigaste dokument. Detta händer aldrig mig och min fantastiska dator trodde jag. Usch! Vad ska nu min förening säga när jag slarvat bort alla protokoll, årsberättelser m.m. De finns ju på papper förstås så jag får väl skriva om allihop eller kanske skanna.
Stressande är vad sådant är. Tänk att ägna sina sista semesterdagar till att reparera hårddisken, leta efter och lägga in program, återskapa mailadresslistor, leta febrilt efter back-up på lagringsenheter. Inget softande som jag tänkt. Detta är kanske bra för mitt beslutade inköpsstopp förstås.
För 15 år sedan hade jag ingen dator, ingen mobiltelefon, ingen DVD-spelare, ingen mp-3 spelare, ingen motionscykel. Vad gjorde jag då? Rökte förstås, men mer?
Är man beroende av tekniken?
Nej, fast kul är det ju.
Stormen och regnet är ju passande till detta påtvingade semesternöje.

30 maj 2009




Bussresa till Kinnekulle

Jag satte klockan på 05.00 för att hinna med mina morgonrutiner. Bussen som skulle ta mig till bussen gick 6:30 . Bussen till Kinnekulle gick 7.00. Tider att passa. Tid finns. Hur skulle jag annars komma med om inte tid fanns.

Konstigt är det förstås när man möter sin väninna, som man inte träffat på länge. Man tillbringar en massa timmar, har lika kul som alltid, lika mycket att prata om som alltid.

 Så kommer man att tänka på att man har känt varandra i 25 år. För 25 år sedan och 25 kilo lättare sedan träffades vi på jobbet. Att så många år förflutit!  Ibland känns vissa händelser så nära i tiden, så levande och så verkliga. Samtidigt kan sådant som ligger bara några månader tillbaka i tiden helt fallit i glömska. Är tiden bara ett begrepp vårt begränsade intellekt måste ha för att sortera händelser och undvika kaos i huvudet?

Tänk om allt finns samtidigt egentligen!

På ett sätt är man samma person fortfarande. Det känns som om man var samma person. Men det är ju klart att 25 år inte kan ha gått spårlöst förbi. Men ändå! Konstigt är det.

Dagens timmar fyllda av bussresa, prat, skratt, klosterbesök, trädgårdsbesök med visning och föreläsning, betraktande av kyrkor, orchideer, ramslök, lunch på Forshems gästgiveri med mera rusade i väg. Med vemod konstaterade jag: Tiden går så fort.  


"Varje tidigare själv du lämnar bakom dig är ett spöke.  Din kropp är inte längre ett barns kropp. Dina tankar, begär, rädslor och förhoppningar har förändrats. Det skulle vara fruktansvärt att gå omkring med alla döda versioner av dig själv i släptåg. Döden har gjort dig sällskap i varje stund av ditt liv. Du har överlevt tusentals dödar varje dag, när dina gamla tankar, dina gamla celler, dina gamla känslor och till och med din gamla identitet har gått bort. De är lika verkliga som drömmar. Men du finns i det som är här och nu, inte i det förflutna." (Ur Deepak Chopras bok: Livet efter döden)

"När människor undrar om personligheten överlever döden är svaret att personligheten inte ens överlever vår livstid.  Våra personligheter befinner sig i ständig förvandling, utveckling, växande. "

 Så, jag upplever mig som samma person eller individ från tid till annan på grund av att mina minnen är levande och verkliga men jag förändras hela tiden och det enda jag vet med säkerhet är det jag är i här och nu.

I vilket fall som helst så är det kul att ha vänner man känt länge.

Jag längtar inte tillbaka till något av mina tidigare liv eller tidigare år. Men visst önskar jag att de som dött och är borta hade levt fortfarande.

Det kanske de gör.

Hur som helst resulterade bussresan i att trädgårdsinspirationen flödade varpå en ny rabatt blev anlagd. Det var tänkt som en kryddrabatt men blev en kombinerad krydd och blomrabatt.


Anledningen till varför jag intresserar mig så mycket för döden.


En egocentrisk betraktelse av hur blev det för den som fick leva

"Nu är jag ensam, och mörkret är dubbelt mörkare nu."


31 maj


För exakt två år sedan  31 maj 2007 kom min man  hem från sjukhuset. Han skulle egentligen stannat kvar två veckor till men operationen gick inte att genomföra som planerat. Den 15 maj kl.10:45 stod jag på skolgården omgiven av  barn och vuxna i ett liv och ett kiv och en rusch, när mobilen började vibrera i fickan. Jag svarade och till min bestörtning presenterade den som talade sig som läkaren som opererat min man. Jag rusade in för att höra bättre. Skräckslagen. Beskedet var att man istället för att genomföra den omfattande operation som för alltid skulle ta bort den enda tumören, bota sjukdomen och rädda hans liv, upptäckt små metastaser på bukhinnan och därför inte kunde operera. Sjukdomen var alltså inte botbar men ändå behandlingsbar.

Under dagens lopp skulle jag kontakta avdelningen för att ta reda på när han skulle vakna ur narkosen. Då skulle jag vara där och då skulle besked ges till honom.  Hans ansiktsuttryck när beskedet kom  glömmer jag aldrig.

På Jubileumskliniken blev beskedet ännu mer negativt. Visst behandlingsbar ett tag. Det handlar inte om år.

2 juni köpte vi nya glasögon och nya kläder. Det dröjer länge än. Vi måste tro på cellgifterna. Det är det enda vi kan göra nu. På kvällen gick vi på spelmansstämma och dansade. Det var sista gången.

4 augusti drog han sina sist två djupa andetag.

Snopen, förvånad, förlamad, förkrossad  lämnades jag ensam kvar. Svårt att förstå att han var borta. Väntade att nyckeln skulle sättas i låset, dörren öppnas och han komma hem. Som alltid förr.

Nu är jag ensam. Men hans närvaro finns kvar inom mig. Han finns här så levande. Allt vi har varit, allt vi har gjort, allt han har sagt, allt han har gjort, allt han har lyssnat, allt han förstått, allt han bekräftat finns kvar. Ibland frågar jag honom vad han tycker och jag vet ungefär vad han skulle ha sagt. Tror jag.

Ensam.

Nu är jag fri. Om jag vill kan jag köpa cigaretter och sätta mig i trädgården och röka, efter ett rökstopp på 12 år. Ingen skulle märka något. Jag kan köpa vackra, fula, välsittande, illasittande onödiga och nödvändiga kläder och soffor för allt jag äger. Ingen skulle märka det.

"Nu får du spela för mig också" sa han en av de sista dagarna. Jag spelar. Ingen märker något. Ingen lyssnar någonsin. Eller gör han det?

Nu är jag inte någon annans prioritet längre. Kommer långt ner på listan. Förut var jag hans, högt på listan och han min.

Nu får jag hämta mej själv på jobbet, trösta mig själv, resonera med mej själv. Ibland känner jag hans närvaro.

Ibland en stor frånvaro.

På föreningen är alla snälla och omtänksamma. Ett tag. Nu är det inte synd om mig längre efter så här lång tid. Nu får jag titta på när de andra dansar. Förut hade jag alltid min danskavaljer. Som vi har dansat. I timmar.

Jag vaknar efter orolig sömn. Alla ljud känns farliga i ensamheten. Förut trodde jag att det var han som lät på natten. Knakandena är annorlunda nu. I drömmen träffar jag honom ibland. Då jag vaknar och minns att han inte längre finns kvar och med många långa timmar framför mig blir det dystert.

Jag kan göra precis vad jag vill. Vad vill jag? Spela? Ingen lyssnar, Prata? Ingen svarar. Skriva? Ingen läser. Öppna blogg!! Kanske att någon läser.

Ensamhet, frihet, tomhet, nedstämdhet, seghet, lojhet. Vill inget. Meningslöshet

"Var inte ett sån´t offer" skulle han ha sagt. "Se dig omkring. Det finns flera människor som bryr sig. Gå ut. Träffa folk". "Ha det nu så kul som möjligt" sa han en av sina sista dagar. " Det allra viktigaste för mig är att du får det så bra som möjligt", sa han. Jo det finns fantastiska och empatiska medmänniskor i min närhet. Det är jag tacksam för. Men han lämnar ett stort tomrum efter sig.


Och alla garderoberna, förrådet, stenbänken i trädgården, äppleträdet, de nya plattorna och stenarna, som han byggt, planterat gjort!!!


Ingen nyckel kommer att sättas i låset och han kommer inte hem igen.


Blåkulla nästa

Har hunnit hem från min resa. Nu bär det av till nästa resmål, nämligen Blåkulla. Packning i all hast och sedan putsande av kvast. Väderleksutsikterna är gynnsamma och fullmånen kunde inte lysa bättre. Nu är det snart dags för årets mest traditionsrika, kulturella, andliga och urspännande resa. Blåkullafärd på kvast högt över tak och skorstenar. 
                                                 


                                                    


Läs vad andra skriver om påskkärringar blåkulla


Snart är det dags för Blåkullafärd och jag är för tung för kvasten.

Uppföljning av nyårsafton


Två månader har gått på det nya året och jag kan konstatera följande:

Inte ett enda nyårslöfte har jag lyckats hålla. Smågodis, semlor, impulsköp, viktuppgång, sömnlöshet har varit mina följeslagare de första två månaderna på det nya året.

Min önskedröm är en mirakelmetod, enkel, snabb, billig som kräver minimal egen ansträngning.

Apotekets Sömnhjälpen övergav jag efter en vecka då min sömndagbok resulterat i att jag bara fick vistas i sängen fem timmar för att sova effektivare. Jag skulle då lagt mig  kl.01:00 varje natt alternativt klivit upp kl. 03:00 varje morgon. Vilket djurplågeri!

Nästa mirakelmetod, med en garanterat minimal egen ansträngning och maximal utdelning, något för min trötta kropp och själ, hittade jag i PS-tidningen. Spikmatta har jag nu inhandlat för dyra pengar. Jag tycke det verkade vara en mycket vilsam och passiv metod att ligga femton minuter på en spikmatta. Men fy för den lede, det gjorde ont att ligga på den. Inget för mig således.

Tydligen får man inget gratis utan ens grymma öde är att kämpa hårt mot starka krafter.
Man måste ha en vilja av stål, envishet, uthållighet, beslutsamhet och en oerhört hög impulskontroll för att lyckas överlista sig själv.
Fast å andra sidan klarar häxor det mesta. Blir väl till slut tvungen att ta till trolleri och magi. Får ta en titt i formelsamlingen.
 Årets blåkullafärd vill jag ju inte missa.
 Nästa försök till att överlista mig själv blev saltkristall. En saltkristallljusstake avger neutraliserande joner som förbättrar kvaliten på luften i bostaden.
Med bättre luft blir det naturligtvis lättare att koncentrera sig på beslutsamhet och impulskontroll skulle jag kunna tänka mig.
Fungerar nu inte detta återstår inget mindre än en omfattande kvastombyggnation.
Men, ska det verkligen vara nödvändigt?

Snart är det påsk!


Ekorrhjulet

Väl i ekorrhjulet efter alla helger infinner sig diverse krämpor som signaler på att detta hjul inte är lika salutogent som jullov. Ont i muskler, leder, huvud, mage, tryck över bröstet, susningar och sömnbrist. Mitt ekorrhjul innefattar ju även en diger fritid. Dags att feng shuia i aktiviteterna. Det är ju nyttigt att ha en meningsfull fritid för att få rätt distans till sitt arbete, men å andra sidan måste man ju orka med sitt arbete för att ha råd med en meningsfull fritid. Lyxproblem vid jämförelse med t ex arbetslösa, svältande eller människor som lever i krig exempelvis i Gaza. 
Vid återgång till grottekvarnen fick vi möjlighet att uppleva att less is more, lagom är bäst på grund av influensor och liknande. Bra mjukstart i mjuk vit snö. 
  

Nu är vintern här

Nu har vintern kommit med halka och kyla. Inget vidare väder för äldre damer att cykla till jobbet  i! Kvaståkning blir ju för kallt den här tiden på året . Återstår att traska och gå. Men bättre tider väntar nog.
I morgon är det dock åter dags för grottekvarnen. Vi brukar kalla vår arbetsplats för tortyrkammaren. Ett talande namn, tortyr åtminstone för öronen. Dagens barn skriker oerhört mycket och högt. Gjorde aldrig vi. Stresstålighetsknappen är det dags att trycka på och känselspröten och ögonen i nacken måste aktiveras. Sist men inte minst ett vänligt leende, ett flexibelt sinnelag och knäskydd. Sedan var det aggresionsutbrottsblockeraren blandat med litervis med tålamod, empati och höjt immunförsvar. Iväg med rasande fart. Nästa stopp blir semestern om ett halvår.

Bättre tider väntar.

Nyårslöften 2009

Jag har tre problem som måste lösas, helst genast. Problemen är vikten, shoppingen och sömnen.
 2009 ska bli ett hälsoår, motion, rätt kost, inköpsstopp och sockerstopp.
Idag började jag lite lätt genom att först promenera i skogen en timme i rask takt i solskenet och sedan gå på ett medelpulspass på friskis. Slocknade totalt när klockan var 20:30. 

Ett konstigt fenomen är det  att när jag sagt till mig själv om och om igen att nu ska jag inte äta godis. nu ska jag inte.. går jag genast till skåpet och tar fram chokladkartongen jag tänkt ge bort till någon annan, öppnar den och äter ofantligt många chokladbitar. Beror det på att hjärnan inte förstår ordet "inte" i uppmaningsform?


I dagens AB  kan man läsa: "Aladdinasken är självklar i många svenska hem kring jul. Bara bra, tycker Viktklubb.se:s motivationsexpert Eva Fjärstedt.

- Unnar man sig att njuta ibland är det lättare att leva sunt i det långa loppet.

Men det är lätt att äta för mycket.

- Ett bra tips är att bara äta de bitar du verkligen gillar, tipsar Viktklubb.se:s dietist Josefine Jonasson.

Ett annat knep är att välja smart. Plocka de smalaste russinen ur kakan." 
Tur att mina favoriter var

Smalast:

1. Trillingnöt, cirka 36,4 kalorier

2. Ägglikör, cirka 41,6 kalorier

3. Trofénougat, cirka 46,8 kalorie

4. Likörtryffel, cirka 46,8 kalorier 


Hur tar man kommandot över detet?

Jag har köpt två böcker i ämnet: "Förändra ditt liv" av Liria Ortiz och "Sluta grubbla, börja leva!" av Steven Hayes.

Dags alltså att skrida till verket.


Medan bomberna faller

Självklart borde jag skriva något idag och självklart något viktigt och riktigt om någon verkligt viktig händelse. Gaza är ett bra exempel. Andra skriver mycket bra om det . Annarkia skriver: Bomberna är en ren massaker på Gaza-remsans civilbefolkning. Avspärrningen av Gaza har lett till enorma umbäranden.  Attackerna måste upphöra och humanitära sändningar måste släppas in!
Medan bomberna faller långt borta, så långt att man lätt aktiverar försvarsmekanismer för att inte förtäras av att leva sig in i detta,lever man sitt liv som om inte detta fanns. Människan är väl så konstruerad.
Nu tycker jag ju att man bör göra en insats, engagera sig men jag nöjer mig med att instämma i vad t ex Annarkia har skrivit och ägnar mig åt drömmerier.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Den borttappade Heksann


Eftersom alla mina bilder och texter försvann skulle jag kunna lägga in dem på nytt. Det känns inte så inspirerande och kul.

Nej, man ska inte gråta över spilld mjölk. Det kommer ständigt nya tider, nya idéer, nya tankar, filmer, musik, böcker. För att citera Sven Ingvars från 70-talet säger jag nu" börja om från början, börja om på nytt, varför ska man sörja tider som har flytt... " Den fantastiskt passande låten spelar vi förresten på min ukulelekurs.


Och nu är det förresten snart nu igen. Och nuet är det enda vi har egentligen. Det förflutna kastar sin skugga över nuet och den förväntade framtiden färgar även den nuet. men det här ögonblicket är det enda vi med säkerhet vet existerar.

Så fånga därför dagen!


RSS 2.0