heksann

Igår natt när jag låg och vände och vred mig i sängen utan att sömnen ville infinna sig gav jag upp och gick ut i trädgården. Då fick jag förklaringen till sömnlösheten. Fullmåne igen! Molnformationer drev omkring. Stämningen var magisk. Plötsligt formerade sig två moln som två jättestora vingar över månen och en ängel bildades med månen som huvud. Mäktigt!


Ängeln flög sin väg efter någon minut. Ville den något?



Läs även andra bloggares åsikter om oktober, fullmåne

Jag satte klockan på 05.00 för att hinna med mina morgonrutiner. Bussen som skulle ta mig till bussen gick 6:30 . Bussen till Kinnekulle gick 7.00. Tider att passa. Tid finns. Hur skulle jag annars komma med om inte tid fanns.

Konstigt är det förstås när man möter sin väninna, som man inte träffat på länge. Man tillbringar en massa timmar, har lika kul som alltid, lika mycket att prata om som alltid.

 Så kommer man att tänka på att man har känt varandra i 25 år. För 25 år sedan och 25 kilo lättare sedan träffades vi på jobbet. Att så många år förflutit!  Ibland känns vissa händelser så nära i tiden, så levande och så verkliga. Samtidigt kan sådant som ligger bara några månader tillbaka i tiden helt fallit i glömska. Är tiden bara ett begrepp vårt begränsade intellekt måste ha för att sortera händelser och undvika kaos i huvudet?

Tänk om allt finns samtidigt egentligen!

På ett sätt är man samma person fortfarande. Det känns som om man var samma person. Men det är ju klart att 25 år inte kan ha gått spårlöst förbi. Men ändå! Konstigt är det.

Dagens timmar fyllda av bussresa, prat, skratt, klosterbesök, trädgårdsbesök med visning och föreläsning, betraktande av kyrkor, orchideer, ramslök, lunch på Forshems gästgiveri med mera rusade i väg. Med vemod konstaterade jag: Tiden går så fort.  

"Varje tidigare själv du lämnar bakom dig är ett spöke.  Din kropp är inte längre ett barns kropp. Dina tankar, begär, rädslor och förhoppningar har förändrats. Det skulle vara fruktansvärt att gå omkring med alla döda versioner av dig själv i släptåg. Döden har gjort dig sällskap i varje stund av ditt liv. Du har överlevt tusentals dödar varje dag, när dina gamla tankar, dina gamla celler, dina gamla känslor och till och med din gamla identitet har gått bort. De är lika verkliga som drömmar. Men du finns i det som är här och nu, inte i det förflutna." (Ur Deepak Chopras bok: Livet efter döden)

"När människor undrar om personligheten överlever döden är svaret att personligheten inte ens överlever vår livstid.  Våra personligheter befinner sig i ständig förvandling, utveckling, växande. "

 Så, jag upplever mig som samma person eller individ från tid till annan på grund av att mina minnen är levande och verkliga men jag förändras hela tiden och det enda jag vet med säkerhet är det jag är i här och nu.

I vilket fall som helst så är det kul att ha vänner man känt länge.

Jag längtar inte tillbaka till något av mina tidigare liv eller tidigare år. Men visst önskar jag att de som dött och är borta hade levt fortfarande.

Det kanske de gör.

Hur som helst resulterade bussresan i att trädgårdsinspirationen flödade varpå en ny rabatt blev anlagd. Det var tänkt som en kryddrabatt men blev en kombinerad krydd och blomrabatt.

En egocentrisk betraktelse av hur blev det för den som fick leva

"Nu är jag ensam, och mörkret är dubbelt mörkare nu."

31 maj

För exakt två år sedan  31 maj 2007 kom min man  hem från sjukhuset. Han skulle egentligen stannat kvar två veckor till men operationen gick inte att genomföra som planerat. Den 15 maj kl.10:45 stod jag på skolgården omgiven av  barn och vuxna i ett liv och ett kiv och en rusch, när mobilen började vibrera i fickan. Jag svarade och till min bestörtning presenterade den som talade sig som läkaren som opererat min man. Jag rusade in för att höra bättre. Skräckslagen. Beskedet var att man istället för att genomföra den omfattande operation som för alltid skulle ta bort den enda tumören, bota sjukdomen och rädda hans liv, upptäckt små metastaser på bukhinnan och därför inte kunde operera. Sjukdomen var alltså inte botbar men ändå behandlingsbar.

Under dagens lopp skulle jag kontakta avdelningen för att ta reda på när han skulle vakna ur narkosen. Då skulle jag vara där och då skulle besked ges till honom.  Hans ansiktsuttryck när beskedet kom  glömmer jag aldrig.

På Jubileumskliniken blev beskedet ännu mer negativt. Visst behandlingsbar ett tag. Det handlar inte om år.

2 juni köpte vi nya glasögon och nya kläder. Det dröjer länge än. Vi måste tro på cellgifterna. Det är det enda vi kan göra nu. På kvällen gick vi på spelmansstämma och dansade. Det var sista gången.

4 augusti drog han sina sist två djupa andetag.

Snopen, förvånad, förlamad, förkrossad  lämnades jag ensam kvar. Svårt att förstå att han var borta. Väntade att nyckeln skulle sättas i låset, dörren öppnas och han komma hem. Som alltid förr.

Nu är jag ensam. Men hans närvaro finns kvar inom mig. Han finns här så levande. Allt vi har varit, allt vi har gjort, allt han har sagt, allt han har gjort, allt han har lyssnat, allt han förstått, allt han bekräftat finns kvar. Ibland frågar jag honom vad han tycker och jag vet ungefär vad han skulle ha sagt. Tror jag.

Ensam.

Nu är jag fri. Om jag vill kan jag köpa cigaretter och sätta mig i trädgården och röka, efter ett rökstopp på 12 år. Ingen skulle märka något. Jag kan köpa vackra, fula, välsittande, illasittande onödiga och nödvändiga kläder och soffor för allt jag äger. Ingen skulle märka det.

"Nu får du spela för mig också" sa han en av de sista dagarna. Jag spelar. Ingen märker något. Ingen lyssnar någonsin. Eller gör han det?

Nu är jag inte någon annans prioritet längre. Kommer långt ner på listan. Förut var jag hans, högt på listan och han min.

Nu får jag hämta mej själv på jobbet, trösta mig själv, resonera med mej själv. Ibland känner jag hans närvaro.

Ibland en stor frånvaro.

På föreningen är alla snälla och omtänksamma. Ett tag. Nu är det inte synd om mig längre efter så här lång tid. Nu får jag titta på när de andra dansar. Förut hade jag alltid min danskavaljer. Som vi har dansat. I timmar.

Jag vaknar efter orolig sömn. Alla ljud känns farliga i ensamheten. Förut trodde jag att det var han som lät på natten. Knakandena är annorlunda nu. I drömmen träffar jag honom ibland. Då jag vaknar och minns att han inte längre finns kvar och med många långa timmar framför mig blir det dystert.

Jag kan göra precis vad jag vill. Vad vill jag? Spela? Ingen lyssnar, Prata? Ingen svarar. Skriva? Ingen läser. Öppna blogg!! Kanske att någon läser.

Ensamhet, frihet, tomhet, nedstämdhet, seghet, lojhet. Vill inget. Meningslöshet

"Var inte ett sån´t offer" skulle han ha sagt. "Se dig omkring. Det finns flera människor som bryr sig. Gå ut. Träffa folk". "Ha det nu så kul som möjligt" sa han en av sina sista dagar. " Det allra viktigaste för mig är att du får det så bra som möjligt", sa han. Jo det finns fantastiska och empatiska medmänniskor i min närhet. Det är jag tacksam för. Men han lämnar ett stort tomrum efter sig.

Och alla garderoberna, förrådet, stenbänken i trädgården, äppleträdet, de nya plattorna och stenarna, som han byggt, planterat gjort!!!

Ingen nyckel kommer att sättas i låset och han kommer inte hem igen.

Har hunnit hem från min resa. Nu bär det av till nästa resmål, nämligen Blåkulla. Packning i all hast och sedan putsande av kvast. Väderleksutsikterna är gynnsamma och fullmånen kunde inte lysa bättre. Nu är det snart dags för årets mest traditionsrika, kulturella, andliga och urspännande resa. Blåkullafärd på kvast högt över tak och skorstenar. 
                                                 


                                                    


Läs vad andra skriver om påskkärringar blåkulla

Uppföljning av nyårsafton

Två månader har gått på det nya året och jag kan konstatera följande:

Inte ett enda nyårslöfte har jag lyckats hålla. Smågodis, semlor, impulsköp, viktuppgång, sömnlöshet har varit mina följeslagare de första två månaderna på det nya året.

Min önskedröm är en mirakelmetod, enkel, snabb, billig som kräver minimal egen ansträngning.

Apotekets Sömnhjälpen övergav jag efter en vecka då min sömndagbok resulterat i att jag bara fick vistas i sängen fem timmar för att sova effektivare. Jag skulle då lagt mig  kl.01:00 varje natt alternativt klivit upp kl. 03:00 varje morgon. Vilket djurplågeri!

Nästa mirakelmetod, med en garanterat minimal egen ansträngning och maximal utdelning, något för min trötta kropp och själ, hittade jag i PS-tidningen. Spikmatta har jag nu inhandlat för dyra pengar. Jag tycke det verkade vara en mycket vilsam och passiv metod att ligga femton minuter på en spikmatta. Men fy för den lede, det gjorde ont att ligga på den. Inget för mig således.

Tydligen får man inget gratis utan ens grymma öde är att kämpa hårt mot starka krafter.
Man måste ha en vilja av stål, envishet, uthållighet, beslutsamhet och en oerhört hög impulskontroll för att lyckas överlista sig själv.
Fast å andra sidan klarar häxor det mesta. Blir väl till slut tvungen att ta till trolleri och magi. Får ta en titt i formelsamlingen.
 Årets blåkullafärd vill jag ju inte missa.
 Nästa försök till att överlista mig själv blev saltkristall. En saltkristallljusstake avger neutraliserande joner som förbättrar kvaliten på luften i bostaden.
Med bättre luft blir det naturligtvis lättare att koncentrera sig på beslutsamhet och impulskontroll skulle jag kunna tänka mig.
Fungerar nu inte detta återstår inget mindre än en omfattande kvastombyggnation.
Men, ska det verkligen vara nödvändigt?

Snart är det påsk!

I dagens AB  kan man läsa: "Aladdinasken är självklar i många svenska hem kring jul. Bara bra, tycker Viktklubb.se:s motivationsexpert Eva Fjärstedt.

- Unnar man sig att njuta ibland är det lättare att leva sunt i det långa loppet.

Men det är lätt att äta för mycket.

- Ett bra tips är att bara äta de bitar du verkligen gillar, tipsar Viktklubb.se:s dietist Josefine Jonasson.

Ett annat knep är att välja smart. Plocka de smalaste russinen ur kakan." 
Tur att mina favoriter var

Smalast:

1. Trillingnöt, cirka 36,4 kalorier

2. Ägglikör, cirka 41,6 kalorier

3. Trofénougat, cirka 46,8 kalorie

4. Likörtryffel, cirka 46,8 kalorier 

Hur tar man kommandot över detet?

Jag har köpt två böcker i ämnet: "Förändra ditt liv" av Liria Ortiz och "Sluta grubbla, börja leva!" av Steven Hayes.

Dags alltså att skrida till verket.

Självklart borde jag skriva något idag och självklart något viktigt och riktigt om någon verkligt viktig händelse. Gaza är ett bra exempel. Andra skriver mycket bra om det . Annarkia skriver: Bomberna är en ren massaker på Gaza-remsans civilbefolkning. Avspärrningen av Gaza har lett till enorma umbäranden.  Attackerna måste upphöra och humanitära sändningar måste släppas in!
Medan bomberna faller långt borta, så långt att man lätt aktiverar försvarsmekanismer för att inte förtäras av att leva sig in i detta,lever man sitt liv som om inte detta fanns. Människan är väl så konstruerad.
Nu tycker jag ju att man bör göra en insats, engagera sig men jag nöjer mig med att instämma i vad t ex Annarkia har skrivit och ägnar mig åt drömmerier.