Efter höstdagjämningen
Höst med mörker, kyligare luft och lugn har i år ätit upp min energi.
Plötsligt inser jag att även min ålders höst är här. Orken är inte vad den varit, inte heller entusiasmen, viljan att jaga bort tröttheten, viljan att klara av det omöjliga, viljan att slå knut på mig själv för att övervinna otillräckligheten på jobbet.
Allt känns plötsligt för sent.
Klart att inget egentligen är för sent men vetskapen om att det när som helst kan vara det, vetskapen om att hälsan när som helst kan flyga sin kos blir mer aktuell nu när man är en äldre dam plötsligt nu bara i sina näst bästa år.
Sömnen är sämre, synen, hörseln och en tand tappade igår sin fyllning efter intensivt kolatuggande.
Nu måste jag också verkligen ta mig i kragen och spara till pensionen.
Nu, medan tid är måste jag verkligen…
Tid är ju trots allt fortfarande.
Valresultatet är skrämmande. Tänk om man blir sjuk, inte kan arbeta mer.
Tänk om man först t ex. bryter benet och strax därpå får en hjärtinfarkt följt av cancer. Då blir man utförsäkrad.
En väninna sa innan valet:” Jag tänker rösta på alliansen, jag har fått bättre ekonomi”. Ja, många har kanske kortsiktigt fått mer i plånboken efter skattesänkningarna. Men det gäller bara så länge man är frisk och har arbete. Tänk om man blir arbetslös.
En annan väninna sa: ”Man kan ju inte bara tänka på sig själv, jag kan tänka mig att ha mindre för att andra i hela världen ska få det uthärdligt.”
Varför bildades samhällen. Var det för att ta hand om varandra, skydda de svagare, ta hand om barnen eller var det för att värna de starkares rätt, se till att de kunde roffa ostört på andras bekostnad?
På sig själv känner man ju andra. Är det därför moderaterna tror att människor fuskar med bidrag? Människosyn, samhällssyn, ideologi är vad man måste rösta på, inte kortsiktiga egna vinstintressen.
Annarkia skriver: ” Vilket samhälle väljer du?
Ett samhälle som rycker undan grundtrygghet för den som blir sjuk och arbetslös och säger att Du har dig själv att skylla och säger att ensam är stark eller ett samhälle som räcker ut en hjälpande hand och ger människor en andra chans, ett solidariskt samhälle.”
Nu är det trots allt för sent att välja, rösta…
…men inte för sent för att se fram emot nästa val.
Tid finns trots allt fortfarande.
Läs även andra bloggares åsikter om höst, val 2010, välfärd, solidaritet, psykologi, politik, samhälle
Ett inlägg som stämmer till eftertanke.
Var tiden tagit/tar vägen är mig helt obegripligt. Den tickar iväg så snabbt. Det bästa man kan göra är att försöka ta vara på varje sekund. Här och nu.
Fördelen med att vara i sina näst bästa år är att man inte behöver bekymra sig om sin framtid. Den är nu, i morgon, nästa vecka, nästa sommar inte om tre eller tio år.
Ojdå, det låter som du är urgammal, men när jag tittar i din profil så ser jag att du är lika gammal som jag. Och jag känner mig inte alls gammal längre. Kanske för att jag redan har haft den där cancern, sovit illa, känt mig otillräcklig på jobb, varit långtidssjukskriven och därefter kommit igen på nytt jobb efter omplacering. Jag hade tur och det är det verkligen inte alla som har och som riskerar att råka mycket illa ut med de regler som gäller idag.
Ja, man får hoppas på fortsatt tur.
