heksann

Visst är det skönt när de efterlängtade fyra semesterveckorna kommer. Att kunna skrota ensam i tystnaden, försöka hitta balansen, ron inom sig är mitt första mål. Men måstena hopar sig ändå och stressen sitter kvar i kropp och själ. Måste hinna allt det där man drömt om, det man inten hinner under arbetsveckorna. Måste hinna måla, motionera, lägga om kosten, bli hälsosammare, sova, öva på mina instrument, måla planket, sortera förrådet.

Att resa bort, byta miljö är nog trots allt en annan och bättre medecin.

Reste till norra Bohuslän och besökte mina, näst efter min son, närmaste släktingar. Vacker natur, rötter, trygghet och umgänge med människor man kännt hela sitt liv med vilka man kan vara sig själv och bara vara. Då släpper oron sitt grepp och äntligen kan man sova på nätterna igen.
Att återvända till platser man funnits på i sin barndom är underligt och som från ett tidigare liv. Visst har man levt flera liv under detta, kanske enda liv. Orsaken till att det känns så står förmodligen att finna i det faktum att man bytt bostadsort, arbete m.m. flera gånger. Platserna från det förgågna känns på samma gång främmande och oerhört välkända. Man känner igen varje steg man tar, var man ska sätta fötterna på stigarna över bergen och klipporna. Samtidigt är man en annan, men ändå samma person.

Annarkia skriver:"Idag har min syster och jag promenerat omkring i våra gamla sommarlovstrakter. Mest på stranden i Hunnebostrand och Ulebergshamn. Sol, strålande sol och varmt. En dag som denna poppar minnen från då upp.

Tags: Sommar, Västkusten