Mary Poppins
Mary Poppins var för mig helt okänd, ett namn man kände igen. Klingade töntig familjeföreställning. Så när jag erbjöds se denna föreställning tillsammans med kollegor, var jag inombords tveksam och negativ. Tänkte att antingen somnar jag av tristess eller så går jag hem efter pausen. Jag rusade iväg till Göteborgsoperan direkt efter jobbet med stresshormonerna fortfarande aktiverade.
Nu, två dagar senare är jag så glad att jag fått träffa Mary Poppins. Jag känner mig lyft, som att allt är möjligt. Jag kanske till och med kan flyga som Mary Poppins.
Hur kan nu detta komma sig? Musik, dans, scenografi, sång, allt, helheten var otroligt medryckande. Man blev förtrollad och uppslukad.
So what?
Supernanny adjö ,tänkte jag triumferande. Supernanny, med sina auktoritära metoder och sin förenklade teori om att allt handlar om ordning, gränser, stränghet, stenhårdhet, regler blev av Mary Poppins satt i bur. Härligt!
I Göteborgsoperans program kan man läsa att enligt Giorgia Grilli som skrivit en bok om Mary Poppinsböckerna representerar Mary Poppins den mystiska urkraften som vi alla behöver kontakt med, särskilt när vindarna vänder i livet. Mary Poppins får oss att se bortom det vanliga, det konkret synbara allt det som vi så lätt låter oss uppslukas av. Hon får oss att vilja vara något mer än vårt begränsade vardagsjag, vara ett med livet och vara sammanflätade med allt annat som är i universum. Att inte drunkna i vardagans trivialiteter och trångsynta perspektiv botas vi från för "med lite socker i botten så går medicinen ner, gårmedicinen ner, går medicinen ner."
Men dansen, dansen var det allra bästa. Vilken njutning för sinnet att se ! Dans uttrycker allt som inte går att säga på andra sätt.
Tänk att Mary Poppins flög genom hela salongen, över publiken. Tänk att flyga, utan kvast!
Bert, spelad av Magnus Borén var otroligt bra. Snacka om närvaro, utstrålning och kontakt med publiken. Och snacka om dans och sång. Bara så bra!
Och barnen, jag säger bara barnen, jättebra.
Vi var alla helt uppslukade och helt förtrollade av denna föreställning.
Betyg= fem hekshattar+++.
Läs även andra bloggares åsikter om Mary Poppins, Göteborgsoperan
Nu, två dagar senare är jag så glad att jag fått träffa Mary Poppins. Jag känner mig lyft, som att allt är möjligt. Jag kanske till och med kan flyga som Mary Poppins.
Hur kan nu detta komma sig? Musik, dans, scenografi, sång, allt, helheten var otroligt medryckande. Man blev förtrollad och uppslukad.
So what?
Supernanny adjö ,tänkte jag triumferande. Supernanny, med sina auktoritära metoder och sin förenklade teori om att allt handlar om ordning, gränser, stränghet, stenhårdhet, regler blev av Mary Poppins satt i bur. Härligt!
I Göteborgsoperans program kan man läsa att enligt Giorgia Grilli som skrivit en bok om Mary Poppinsböckerna representerar Mary Poppins den mystiska urkraften som vi alla behöver kontakt med, särskilt när vindarna vänder i livet. Mary Poppins får oss att se bortom det vanliga, det konkret synbara allt det som vi så lätt låter oss uppslukas av. Hon får oss att vilja vara något mer än vårt begränsade vardagsjag, vara ett med livet och vara sammanflätade med allt annat som är i universum. Att inte drunkna i vardagans trivialiteter och trångsynta perspektiv botas vi från för "med lite socker i botten så går medicinen ner, gårmedicinen ner, går medicinen ner."
Men dansen, dansen var det allra bästa. Vilken njutning för sinnet att se ! Dans uttrycker allt som inte går att säga på andra sätt.
Tänk att Mary Poppins flög genom hela salongen, över publiken. Tänk att flyga, utan kvast!
Bert, spelad av Magnus Borén var otroligt bra. Snacka om närvaro, utstrålning och kontakt med publiken. Och snacka om dans och sång. Bara så bra!
Och barnen, jag säger bara barnen, jättebra.
Vi var alla helt uppslukade och helt förtrollade av denna föreställning.
Betyg= fem hekshattar+++.
Läs även andra bloggares åsikter om Mary Poppins, Göteborgsoperan
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vad kul att du också gillar Mary Poppins och vad kul att få höra denna analys.
Trackback
