Folkmusikfestival på Korrö
Nyss hemkommen från musikfestivalen på Korrö, fylld av positiva vibrationer, toner och intryck måste jag på något sätt dokumentera och uttrycka vad jag upplevt.
Avresan på torsdagen skedde med skyfall som följeslagare och vi förfasade oss och fantiserade om översvämningar och gyttjebad. Programmet sommar gav oss annat att tänka på en stund. Vi hade fyra dagr och tre nätter framför oss. Av vad?
Vandrarhemmet på Korrö är en upplevelse i sig. Själva platsen är oerhört speciell, och vacker. Grönskan, vattnet, ljudet av rinnande vatten, de vackra gamla byggnaderna, tapeterna, gardinerna, ja allt detta skapar en atmosfär av skönhet, ro, trivsel...Man luras till att känna sig väl till mods innombords.
Själva folkmusikfestivalen varar från torsdag till söndag och blir mer och mer folktät för varje dag. Utbudet består av konserter, dansbanor, kurser därtill serveringar, kiosk, försäljning av kläder, prylar, skivor, loppmarknad och hantverk. Jag hittade en fin schal med dödskallar på.
I år valde jag att vara med på visverkstaden. 28 personer och två fantastiska sångpedagoger sjöng visor under flera timmar, fyrstämmigt och i kanon. Det lät vackert och kändes mäktigt att vara en del av något sådant.
Förra året var tidningen "hemmets journal" där och gjorde ett reportage om folkmusikfestivalen som publicerades lagom till årets festival. Tre väninnor, däribland jag var med på bild och blev intervjuade. Känns märkvärdigt för lilla mig så klart.
Mina favoriter i år var Johan Hedin och Esbjörn Hazelius (nästan som Björn Afzelius) med trollbindande musik och sång. Dialogen mellan instrumenten och spelmännen var fascinerande. Framförandet av visan "Vänner och fränder" gjorde publiken andlöst tyst, lyssnande, förhäxad.
Kebnekajse var en upplevelse att få se och höra i verkligheten, efter att ha lyssnat tusentals gånger på deras skiva, som jag glömt att jag gjorde en gång i forntiden. Att man kan spela folkmusiklåtar på elgitarrer, ja t. o.m. baselgitarrer måste ju kräva enorm skiclighet ock kunnighet om själva musiken. En så mäktig musikupplevelse var det att jag inte ens märkte att benen somnade och förlorade känseln då jag var tvungen att stå under hela konserten. Horgalåten, min favorit var bara helt fantastisk. Det var just den låten som en gång i tiden fick mig in på folkmusikspåret, även om det skulle dröja många år innan jag fick tid att uppfylla min dröm om att börja dansa.
Gruppen Flukt blev man också förhäxad av. Dragspelet var otroligt i sin variationsrikedom och uttryckssätt, övriga instrument får man säga detsamma om och bassolot var bara helt underbart
.Att dansa till denna musik, tyckte vi alla som var där var så roligt att benen tycktes gå av sig själva och musiken som lyfte en runt på dansbanan. Först efteråt märkte man att man var svettig och trött och att man då ju dessutom hade motionerat.
