heksann

Jag satte klockan på 05.00 för att hinna med mina morgonrutiner. Bussen som skulle ta mig till bussen gick 6:30 . Bussen till Kinnekulle gick 7.00. Tider att passa. Tid finns. Hur skulle jag annars komma med om inte tid fanns.

Konstigt är det förstås när man möter sin väninna, som man inte träffat på länge. Man tillbringar en massa timmar, har lika kul som alltid, lika mycket att prata om som alltid.

 Så kommer man att tänka på att man har känt varandra i 25 år. För 25 år sedan och 25 kilo lättare sedan träffades vi på jobbet. Att så många år förflutit!  Ibland känns vissa händelser så nära i tiden, så levande och så verkliga. Samtidigt kan sådant som ligger bara några månader tillbaka i tiden helt fallit i glömska. Är tiden bara ett begrepp vårt begränsade intellekt måste ha för att sortera händelser och undvika kaos i huvudet?

Tänk om allt finns samtidigt egentligen!

På ett sätt är man samma person fortfarande. Det känns som om man var samma person. Men det är ju klart att 25 år inte kan ha gått spårlöst förbi. Men ändå! Konstigt är det.

Dagens timmar fyllda av bussresa, prat, skratt, klosterbesök, trädgårdsbesök med visning och föreläsning, betraktande av kyrkor, orchideer, ramslök, lunch på Forshems gästgiveri med mera rusade i väg. Med vemod konstaterade jag: Tiden går så fort.  

"Varje tidigare själv du lämnar bakom dig är ett spöke.  Din kropp är inte längre ett barns kropp. Dina tankar, begär, rädslor och förhoppningar har förändrats. Det skulle vara fruktansvärt att gå omkring med alla döda versioner av dig själv i släptåg. Döden har gjort dig sällskap i varje stund av ditt liv. Du har överlevt tusentals dödar varje dag, när dina gamla tankar, dina gamla celler, dina gamla känslor och till och med din gamla identitet har gått bort. De är lika verkliga som drömmar. Men du finns i det som är här och nu, inte i det förflutna." (Ur Deepak Chopras bok: Livet efter döden)

"När människor undrar om personligheten överlever döden är svaret att personligheten inte ens överlever vår livstid.  Våra personligheter befinner sig i ständig förvandling, utveckling, växande. "

 Så, jag upplever mig som samma person eller individ från tid till annan på grund av att mina minnen är levande och verkliga men jag förändras hela tiden och det enda jag vet med säkerhet är det jag är i här och nu.

I vilket fall som helst så är det kul att ha vänner man känt länge.

Jag längtar inte tillbaka till något av mina tidigare liv eller tidigare år. Men visst önskar jag att de som dött och är borta hade levt fortfarande.

Det kanske de gör.

Hur som helst resulterade bussresan i att trädgårdsinspirationen flödade varpå en ny rabatt blev anlagd. Det var tänkt som en kryddrabatt men blev en kombinerad krydd och blomrabatt.