heksann

Jag lyckades öppna dörren. Det var kallt och det knarrade under skorna.

Ett sagolikt vackert snölandskap mötte mig. Men, skotta är jobbigt. Trafiken blir farlig. Fåglarna får svårt att hitta mat. Hemlösa fryser.

Tänk att det finns ett liv även efter jul. Men det gäller inte för grisen vi ätit upp. Inte heller för vargen

Eller gör det det kanske?

Annarkia skriver:

"Det står också klart nu att flera vargrevir har förlorat minst ett föräldradjur, i totalt kan det röra sig om upp emot åtta revir som drabbats.(Vargens tid)

Vad det innebär för vargungarna kan var och en räkna ut. Problembarn om de nu överlever i den stränga kylan."




 


Läs även andra bloggares åsikter om vargjakt, vargslakt

Åtta minusgrader, bitande kyla, glashala vägbanor och trottoarer får möjligheten att ta en kvasttur att framstå som ett bra alternativ. På årets sista dag måste ju ljus tändas på gravarna. Lyser det inte där på nyårsafton kanske de döda tror att jag glömt av dem. Jo att kvasten fungerar även i kylan kan man tydligt se på bilden. Men å andra sidan alla smällare och raketer måste man ju också akta sig för.





Årets sista dag, lite vemodigt att tänka på. Ett år som gått, försvunnit, snart är borta och man är ännu närmare döden. Detta är den tredje nyårsaftonen utan han som inte längre är här. Och först nu börjar jag förstå att han är borta. I morse tänkte jag att det blev en slags nyårsafton ändå förra året och ett slags år och ett slags liv. Ibland känns det som att man vant sig vid att han är osynlig och finns som en slags närvaro.
Nu närmar sig  nyårsfesten som ska vara här hemma i år. Sång, musik, ukulelespel och linedance står på programmet. 

På festen kommer vi nog att diskutera årets händelser. Jag har förberett mig genom att läsa andra bloggares inlägg.

Morgan skriver:

"Definitivt olustigt är hur omvärlden, framför allt USA och EU, hanterar eller inte hanterar situationen i Gaza.     Israels blockad omöjliggör återuppbyggnad. Ett tips till USAs överbefälhavare: Anmoda Israel att bryta      blockaden och sätt in 6:e flottan och Marinkåren för att understryka allvaret i denna anmodan. Nämnda styrkor ligger och slöar (som tur är kanske) bara några gångtimmar från Gaza.
Vi som inte har tillgång till 6:e flottan kan dra vårt strå till stacken genom att på olika sätt stödja kampanjen A Ship to Gaza och åtminstone gör det lite politiskt svårare för USA och EU att sitta med armarna i kors."



Annarkia skriver:

"I finanskrisens spår ökar arbetslösheten, mer än i andra länder. Här har vi ju en regering som suttit still i båten. Bonussystemen och girigheten tog stryptag men vägrar släppa greppet.

Dimråderna runt alliansens arbetslinje lättade då konsekvenserna av hårdnande regler för arbetslösa och sjuka  blev uppenbara för alla och envar. Ministrarna skyllde på allt och alla. Bilden av en ansvarstagande regering   krackelerade.
Nästa år är det val och mycket tyder på att det blir byte på regeringstaburetterna. "


Tur att det finns bloggare som  skriver sådana bra inlägg!!!

GOTT NYTT ÅR! 

Innan gumman tö tagit all snö inträffade något högst intressant.
Jag fick oväntat och fint besök i trädgården
Snögubbe med snölykta dök upp.
Är han kvar i morgon tro?



Läs även andra bloggares åsikter om väder, oväder, snö, halka

- "Nej här finns inga snälla barn. Det blir inga klappar i år!""

Dans runt midsommargranen till ukulelemusik kommer det att bli i år.

Jag fick lära mig något nytt om julen i år på jobbet. Jo, tomtar kan man få se i ögonvrån. Tittar man rakt på dem så vips är de borta. Vidare ska man inte tjuvstarta, tjuvtitta på julklappar, öppna alla luckor i adventskalendern, äta upp julgodiset i förväg. Då blir det inte lika spännande. Så med huset fullt av, julmat, godis och julklappar övar jag mig nu ikväll på uppskjuten behovstillfredställelse och impulskontroll. De som klarar sådant går det bra för senare i livet enligt amerikanska psykologiexpriment. Alltså dags på äldre da`r att lära om.

Läs även andra bloggares åsikter om julafton

Is i fågelbadet, blommande novemberkaktus, bär lyser röda på oxlarnas kala grenar och luciaframträdandet är lyckligen avklarat efter veckor av träning. Då kan justöket ta vid.

Dofter av nybakade bullar och saffranskaka fyller mitt hus och i år har jag lyckats få ljus i utomhusjulgransljusen i äppleträdet. Julstädandet är i ett långt framskridet skede.

Mellan varven rastar jag med min nya talbok "Ur vulkanens mun" som är en så träffsäker skildring av hur kommunikationen mellan människor kan bli med tolkningar av tonfall och mimik grundade på förutfattade meningar. Man blir trollbunden och kan inte sluta lyssna.

Jag antar utmaningen från Annarkia:

Ett solo på gitarr innan julmedleyt på julafton är min utmaning till heksann. "

Men då krävs sång  av alla så att man inte kan höra när jag spelar fel. FFR! Finn fem rätt!

Förra årets utomordentligt fiffiga uppfinning en ny, mycket smart, tidsbesparande och energibesparande uppfinning kommer väl till pass  i år också. Nämligen julstädning light, om jag ska hinna träna.

Och varför ska man städa länge, grundligt och väl när det är så mycket annat att stå i juletid.

Bättre rent i hörnen än ett smutsigt... Eller hur var det nu igen?

Här om dagen kunde man läsa i GP att tomten är skapad av djävulen enligt en präst på Nordjylland. Hur kan han veta det? Frikyrkopastorn bannlyste tomtar från sin församling för att undvika djävulsdyrkan. Hoppas församlingen bannlyste prästen i stället.

Hur uppkommer fundamentalism, kan man fråga sig.

Om man är så rädd att göra fel att man fokuserar på det som är fel och negativt ser man till slut inte det som är bra och positivt. Livet blir inskränkt, glädjefattigt och olustfyllt. Man letar fel överallt och skapar regler för att undvika fel. Till slut är man helt fel ute.

Finn- fem- fel typer finns överallt inom olika områden, där de stenhårt försöker sätta sin prägel på verksamheten.

Min favoritmånad november är till ända. I november finns bara vanlig vardag. Förutsägbarhet.

Träden släpper sina sista löv och de kala trädskeletten framträder i det speciella novemberljuset. Mörkret bjuder in till lugn, stearinljus, kura skymning.

Tomtarna tassar tyst och pysslar i smyg.

-"Alla känner till den debatt som uppstod och händelsen fick många goda krafter att förena sig i en diskussion om hur man på bästa sätt hjälper och ger stöd åt  ensamkommande flyktingbarn som söker en fristad i Sverige. Det visade sig också att en majoritet av Vellingeborna vill bereda plats för flyktingbarnen och att kommunalrådet Lars-IngvarLjungman endast hade stöd av en minoritet högröstade kommuninvånare.

Branden visar att rasismen finns kvar och idag kommer Sverigedemokrater att demonstrera   för Vellinges rätt att säga nej till flyktingbarn. Vilka Vellingebor kan man ju undra då en undersökning visar att kommunalrådet inte alls hade stöd av kommuninvånarna då han satte upp kalla handen mot barn med skyddsbehov. Efter påtryckning från moderater på riksplanet backade  kommunalrådet. 

I dag talar man om besluten som väckte Sverige som "Hököpingeeffekten".
Händelserna i Vellinge visar vikten av att inte öppna dörrar för främlingsfientliga krafter."

På väg hem från festen med basker på huvudet, fast en timme tidigare då.

En mörk oktobernatt när jag låg och vände och vred mig i sängen utan att sömnen ville infinna sig gav jag upp och gick ut i trädgården. Då fick jag se fullmånen på himlen. Där var ju naturligtvis förklaringen till sömnlösheten. Molnformationer drev omkring som i värsta Ingmar Bergmanfilmen. Plötsligt formerade två moln sig som två jättestora vingar över månen och en ängel bildades med månen som huvud. Mäktigt!

Jag skyndade mig in efter kamera, men naturligtvis hann jag inte i tid. Ängeln flög i väg.

En mörk kulen oktoberkväll gick jag med dystra tankar och förväntningar om ett liv med värk och sjukskrivningar till en avtalat möte med en handkirurg som jag lyckats få en tid hos. Jag kom på idén att söka privat utanför själva sjukvårdssystemet. På väg dit var huvudet fullt av dystra farhågor. Jag var trött till kropp och själ. Armen värkte och jag kände mig yr i huvudet.
Ett professionellt, lugnt bemötande då tid fanns till frågor och förklaringar gjorde att hoppet återvände.
Det var inte alls som det stod i familjeläkarboken från 1995 så att man borde operera genast vilket gjorde att väntetiden på månader och år gjorde mig livrädd. Tvärtom var det bara bra att vänta med operation tills svullnaden avtagit och rörligheten i handleden återkommit.
Från detta läkarbesök gick jag med lätta steg betydligt piggare. Och hade inte värken redan börjat klinga av?

Psykologi har betydelse även när det gäller fysiska åkommor.

Inte nog med detta, dagen därpå gick jag inte fullt lika dyster men fortfarande med en upplevelse av att vara lite sjuk till en sjukgymnast. Återigen ett professionellt, lugnt bemötande då tid fanns till frågor och förklaringar. Här fanns ett annat synsätt på min stackars tumsena. Man kan nämligen inte med blotta ögat se om en sena verkligen har gått av helt och hållet och nervskador kan ge liknande symtom. Senan kan alltså leta sig tillbaka och operationen behövs ju inte då. Under tiden gäller det att träna det som fungerar, att motionera då endorfinökningen kan bidra till minskning av värk.
Detta synsätt talar till allt det friska som finns och fokuserar på det.

Den vanliga sjukvården fokuserar på det sjuka och behandlar människor som köttstycken utan själar. Utebliven information och omsorg kan skapa oro och onödig värk.

Nu ska det bli intressant att se vad som händer med min tumsena. Antingen kommer senan tillbaka eller så lär jag mig klara mig utan den eller så måste jag opereras.

Värken är i vilket fall som helst som genom ett trollslag borta.

Läs även Läs även andra bloggares åsikter om vårdgaranti, sjukförsäkring, sjukvårdsförsäkring, sjukskrivning, politik, samhälle

Nu har jag fått erfara vad väntetider och operationsköer innebär. Ovisshet, värk oro! Tänk om jag inte klarar av att jobba. Sjukskriven får man ju bara vara i ett och ett halvt år. Sedan väntar socialbidrag och flytt till en etta i någon förort. Om man har tur.

Efter en okomplicerad fraktur för 6½ vecka sedan, med avgipsning efter fyra veckor då armen var stel, väntade träning för att återfå rörligheten. Att det gör ont är inget hinder och jobba och lyfta är bara nyttigt fick jag veta. Jag tränade, jobbade, möblerade om, sågade ner träd och krattade.
Rörligheten ökade men en vecka senare brast senan till tummen. Nu har jag tummen mitt i handen. Detta hade jag nog kunnat förhålla mig till om den infernaliska värken hållit sig borta.
Att få tid hos en handkirurg kunde jag inte garanteras inom vårdgarantins tre månader. En operation blir nog inte heller av i brådrasket.

I familjeläkarboken från 1995 står att läsa:"...sådana skador läker inte på egen hand och kan till och med förvärras om de inte behandlas...behandlingen utförs i regel genast...behandlingsresultatet är ofta en besvikelse. I vissa fall kan rörelseförmågan bli sämre än före ingreppet."

En privat sjukvårdsförsäkring, varför har jag inte det?
Måste skaffa en. Om jag har råd. Men all skatt man har betalt in? Har man bara råd med den offentliga skattefinansierade vården, som ju de flesta av oss har, är man illa ute. Då måste man vara frisk för att vara sjuk.

Så nu är det höst ute
höst inne
höst i kropp
höst i sinne.
Nu får trädgårdsarbetet ligga nere,
Ajöss med dragspel, ukulelespel. stickning.
Mycket kan man ju göra förstås med sin högra hand och dansa kan man ju med fötterna.

Läs även andra bloggares åsikter om höstlov,

Fredag är veckans bästa dag. Upptäckte att fåglar kalasat på mina äpplen. Dags att skörda. Av mina 38 äpplen lyckades jag sno åt mig 23 från fåglar och maskar. Borde göra något av dem. äpplemos, äpplepaj eller äpplekaka. Kanske måla ett stilleben innan de ruttnar.
 

Läs även andra bloggares åsikter om sensommar, höst

Vad menar vi med "på riktigt" annat än att det är övertygande? Medvetandet övertygas av sina egna skapelser. Därför är inget i grund och botten verkligt av det vi kan se, höra, känna i drömmar eller i vaket tillstånd eller bortom bådadera. De innebär bara skiftande perspektiv.

Att vara fullständigt fri innebär att vakna upp från alla drömlika tillstånd och se vem man i själva verket är - verklighetens skapare. (Ur "Livet efter döden" av Deepak Chopra)

Att enbart se religion som vidskepelse som inte längre har något värde i vårt sekulariserade samhälle är kanske trots allt att förhasta sig. Allt låter sig ju inte förklaras med naturvetenskap.
Kristendomen har  fortfarande inflytande i form av värderingar som vi hjärntvättats med via uppfostran. Vissa av dessa värderingar är ju bra.  
Kyrkans ritualer skapar en slags trygghet i vissa lägen. Kyrkor är vackra och en del av ett kulturarv. Kultur musik, mystik är ju trevligt. Själen behöver näring för att finna mening, ro...
Finns själen?
Olika religioner har en del gemensamma nämnare. Finns det något hos de olika religionerna att hämta för en modernt tänkande människa?
Kanske om man tar bort förlegade begrepp som djävulen, tanken att alla bär ett frö till ondska a priori m. m.
Som häxa med häxprocesserna i "färskt" minne känner jag en viss avsmak för kristendomen måste jag tyvärr säga. 
Vad fyller religonen för funktion? Vilka behov hos människan  tillgodoses av religionen?
Jag tror delvis att religionen är ett svar på människans önskningar. Om ett evigt liv till exempel. Om rättviseskipande (paj in the sky) är ett annat exempel. Religionen sägs av vissa vara ett opium för folket.
"Vem vet, inte jag..."
Läs även andra bloggares åsikter om Religion