heksann

Nu ska jag skriva om fenomenet vänskap. Ingen av mina vänner och bekanta läser min blogg så därför kan ingen veta vem jag talar om. Det är ett svårt ämne att skriva om utan att bli personlig men jag ska försöka.

Vad innebär vänskap? Vad kan man kräva av vänner? Kan man kräva något?
Jag tycker att det bör finnas någon form av ömsesidighet vad det gäller vems problem man ska tala om, vems behov som är viktiga, offer i form av tid, och att tvingas avstå från sina egna intressen.

Man kan också kräva en viss form av tystnadsplikt så att man inte sprider ut vad ens kamrat berättat i förtroende och inte heller använder det mot den andre.

Man kan också kräva att bli respekterad och betraktad som en egen person med egna behov. Man är alltså inte bara till för den andras skull utan är en egen person.

Måste man vara lika? Kan den ena tala om för den andra hur den är och hela tiden hävda att   "vi är ju lika". Bör man inte vara intresserad av att lära känna varandra och se att olikheter kan vara berikande.

Om priset för vänskap  är att den får en att känna sig
Underlägsen
Ointressant
Opålitlig om jag ändrar mig och vill göra något annat än jag en gång sagt.
Otillräcklig
Känna skuldkänslor
Och vinsten av vänskapen är att:
Att ha någon att göra saker  med
Sällskap ibland

Då är priset för högt.

Om man verkligen bryr sig om en annan människa bör man inte låta den trycka ner en tills man inte längre står ut utan sätta ner foten och sätta gränser. Då ger man den andra en chans. Det är svårt  för ofta smyger det sig på en att man är fullständigt i klorna på den andra. Då är kan det vara för sent. Man tycker helt enkelt inte längre om den andra personen längre.

För att vänskap ska fungera måste man nog våga stå för vem man är, våga säga ifrån vad man tycker på ett tidigt stadium. Nu skuldbelägger jag mig själv för att en vänskapsrelation har spårat ur. Självklart är det inte enbart mitt fel. Men viktigt  är att se sin egen roll och att se att jag har ett val. Att låta andra mästra mig eller säga ifrån.

Ett mönster jag kan se är att jag tänker att "äsch det är väl inte så farligt" när jag blir utsatt för kränkande behandling, om och om igen tills det blir farligt. Tills det undergräver ens självkänsla och skapar ångest. Då drar jag vidare till nästa människa. Inget vidare bra sätt att fungera på.

Några relationer har jag emellertid lyckats med utan att detta har inträffat. Relationen med min man är ett positivt exempel. Och det finns fler exempel.

Med dessa tankar och dessa goda exempel i ryggsäcken drar jag nu vidare i livet

Skönt är det att återvända hem mitt i semestern. Långa lata dagar har man framför sig då man kan göra precis vad som faller en in.

Min nya pryl kan locka till aktivitet. Tänka sig, en sak med tre överraskningar. Som ett kinderägg är min nya leksak. Man kan cykla (motionera), sola och lyssna på t ex programmet sommar på en och samma gång.

Detta gjorde jag i onsdags då solen strålade flera timmar i sträck. Värd för programmet var Roger Wallis och eftersom jag inte hunnit sätta mig in i frågor som rör fildelning, upphovsrätt, antipiratpartiet (eller vad det nu heter) var det en intressant upplevelse att få veta så mycket om detta på ett så spännande sätt och inramat av så mycket himla bra musik.

Dagen avslutades med att jag motvilligt och med en skeptisk inställning följde med två entusiasmerande väninnor till Liseberg för att lyssna på Caroline af Ugglas. Konserten var helt fantastiskt bra. Publiken var förtrollad. En ung kille och två unga tjejer som stod framför mig sjöng med i alla låtar, kunde alla texter. Tyvärr var det en enormt stor publik så jag såg bara en skymt då och då av bandet men hörde desto bättre, mycket medryckande härlig sång och musik och en del fina texter . Efter konserten kunde man köpa skivor och lagret såldes nog slut. Köerna var långa.

Ösregnet har slagit mina malvor till marken. Förhoppningsvis reser de sig om solen vågar sig fram igen någon gång. Tänk man tror jämt att så som vädret är nu kommer det alltid att vara. Tur att det inte är så.

Jag fick en försenad julklapp idag, vilket fick mig att tänka på att snart är det jul igen och långt innan dess är semestern slut.

En gång var vår sommar en evighet lång, vi vandrade i soldagar utan slut en gång...

Betyg på sommarprogrammet 5 hekshattar och på konserten 5 hehshattar

Att lära sig dansa som vuxen, är en utmaning och man sporras av sina egna framsteg som uppnås efter envist övande och tragglande. När man börjar få flyt blir man besatt av att dansa. Man märker att ju fler danser man lär sig desto lättare är det att lära sig nya
.

Dans är dessutom en hälsosam motionsform som ökar blodcirkulationen, muskelstyrkan, koordinationsförmågan, koncentrationen och kroppsmedvetandet.

Därför har jag gett min röst till Piratpartiet i EU-valet.

Så kan det gå.

Glad vår! Får man hoppas att det blir. Plötsligt överfölls jag av att det snart är dags att låta det dagliga kneget hägra.
Är jag utvilad och vederkvickt efter helgen? 
Osökt kom jag att tänka på Robinsson, det djävla programmet där man leker mobbing, utfrysning, uteslutning och röstar ut varandra. Precis som i verkliga livet där resurser knappas in och man i arbetslag hänvisas till huggsexa om de knappa resurser som finns ,så slåss deltagarna i Robinson.
Men i arbetslivet samarbetar och stöttar människor varandra. Eller?
Annarkia skriver: Undersökningar visar att var  var tionde anställd drabbas av mobbning enligt SCB, statistik som är ett tydligt budskap till inte bara mobbarna utan också de som står bredvid och håller tyst, medmobbarna.
"Problemet är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad."( Martin Luther King)

Värst är det inom kyrkan, skolan och vården i nämnd ordning. De människor vars uppgift är att ta hand om människor snackar skit, fryser ut och mobbar varandra. De som ska förhindra mobbing bland barn i skolan mobbar själva varandra.
. 
Läs även andra bloggares åsikter om Robinson, mobbning, intressant.se

Är nu välbehållen hemma igen efter årets Blåkullafärd. Kul att träffa likasinnade. Vilken uppståndelse!
I år lärde vi oss om en av de magiska stenarna, nämligen rubinen.
 "Rubinen anses dra till sig rikedom. Bär den som skydd mot fiender och negativitet och för att stärka kroppens försvarsystem. Den vaktar hemmet mot blixtnedslag, storm och negativitet. Rubin stimulerar blodcirkulationen och ger extra energi och värme. Den tar bort fruktan och nedstämdhet och ökar glädjen, stärker viljekraften och självförtroendet. Den garanterar lugn sömn utan mardrömmar." (Ur Stenarnas hemligheter. En liten handbok om stenars helande och magiska energier.)

Lycklig den som har en sådan sten.

                                                              

Här bodde vi i år.

Läs vad andra skriver om påskkärringar blåkulla

Mina besök i huvudstaden är få och inte så långvariga. Nu är emellertid min son, min pyttelille gosse på över 30 år bosatt där sedan tre månader, så då fick jag till slut en god anledning att undersöka denna plats lite mer omsorgsfullt.
Jag bodde i gamla stan på ett litet mysigt hotell. Blev guidad av en mycket kunnig son under tre dagar och fick se alla kända platser från slottet till Olof Palmes grav. Otroligt imponerande stor och vacker stad. Där skulle jag kunna tänka mig att bo.